Mitt liv är så underbart långsamt numera. Sedan jag inledde min föräldraledighet har jag lättare att leva som jag vill, i min idol Skalmans anda.
Visst känner jag mig lite frustrerad ibland, jag menar, alla människor skriver ju böcker, förverkligar sig själva och gör karriär på alla möjliga vis. Här hos mig går åren och min halvfärdiga roman förblir halvfärdig. Men jag känner inre frid och blir troligen aldrig utbränd.
Just nu sitter lillplutten i babysittern på balkongen och sparkar med fötterna och fäktas med händerna samtidigt som han pratar med löven som omringar oss därute. Snart ska jag fortsätta med det jag gjorde nyss, att likt en apmamma "plocka" honom på hjässan. Han har något slags skorv och i den stora, fina kalufsen dansar tusen små hudflagor omkring och försöker gömma sig när jag ska sprätta iväg dom. Mitt trivsamma pysslande, det är också ett liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mitt mål är också att ta det lugnt. Kommer aldrig prestera en karriär. Mest för att jag känner att det är inte viktigt för mig. Min familj är det viktigaste som finns. Det är prio1. Det andra får gå som det går! Det tror jag är bäst för mig så jag stressar inte heller upp mig i onödan. Bra strategi tror jag för att leva ett bra liv!
Absolut! Stress är av ondo och bör undvikas så mycket det går. Jag gillar att jobba hårt men inte sjukt hårt. Och jag har tänkt mig att min kropp och själ ska hålla i längden, för jag kan nog bli en hundra år eller så :o)
Skicka en kommentar