Nej, den här bloggen är knappast särskilt underhållande för närvarande...

...men det får ni stå ut med. Eller pröva själva hur kreativa ni skulle vara med en bautastor mage, som drar ihop sig hela tiden, att släpa på!

Hrmph!

Har verkligen bara en enda sak i huvudet just nu...

Förlossningen! När? Hur? Vem? Vem ska jag få hålla i mina armar, vad är det för en liten filur?

Känner mig fullständigt inåtvänd och insnöad, kan inte tänka på något annat nu än min kommande lilla bäbis. Och förstås, processen när bäbisen ska komma ut. Jag har ju gjort detta två gånger förut och är inte direkt rädd men jag vet ju att det känns, om man säger så. Klart att jag klarar av det men hur lång tid kommer det att ta och exakt hur ont kommer det att göra? Och hur blir alla omständigheter runtomkring det hela? Börjar oroa mig så smått nu, inför att få alla detaljer att klaffa.

Hmmm... Fast egentligen är jag faktiskt väldigt uppfylld av tillit och självförtroende. Det här fixar jag, sådäså! With a little help from my friends.

Snart är det dags. Det ska bli roligt att få skriva en rad om upplevelsen när det är klart.

Ljusblå himmel...

I dag såg jag den för första gången på så länge - himlen. Alldeles ljuvligt ljusblå och med små söta molntussar på. Jag var faktiskt ute och gick en stund också. Förhoppningsvis lyckades jag lapa i mig en liten smula dagsljus och därmed bättra på den inre hormonbalansen. För det är väl rubbningen i den som gör att jag har så svårt att somna tidigt nu för tiden?

Annars är det väntans tider som råder. Magen är stor och stenhård och varje dag och ofta om natten också känner jag rörelser och sparkar därinne. Snart är min bäbis här. Längtar så... Att få se vem det är. Att få krama, hålla om och snuffa på... Snart. Snart är väntan över.