lördag 11 oktober 2008

Ledsen

Ibland kommer allting i kapp mig och då känner jag mig så himla nere. Gråter, suckar. Men så hör jag barnen; tjat om att sätta på en ny film eller fram med en macka! eller da-da (och så zzzz :-) och då vet jag ju att jag alltid, alltid valt och gjort rätt. Trots allt.

12 kommentarer:

Realisten sa...

Kramisar till både dig och kidsen! /En som inte alltid är mordisk

Tingeling sa...

Kram och tack, darling!

Snokis sa...

Då är det bara jag som är mordisk i dag då.

Tingeling sa...

Kramar Snoktok mä!

Anonym sa...

Ja, ibland blir det för mycket, här i livet. Men på det stora hela taget är det alldeles fantastiskt att finnas.

Tingeling sa...

Ja, visst är det så, dingis...

Anonym sa...

Jag kommer snart in till stan och då kan vi ta en fika och en höstpromenad, med valfritt antal små sötknoddar. Det är vad döktorn ordinerar. Inte för att det hjälper fullt ut, men det är iaf mysigt...

Anonym sa...

Doktorn, inte döktorn, 'stås.

Tingeling sa...

Jaaaa, gärna!

Anonym sa...

Jag tycker du är fantastisk människa, mamma och kompis! Men det är klart man kan va lesen ändå. Kanske en indisk lunch kan pigga upp? Kram

Snokis sa...

Elin, det var länge sen hon kommenterade hos mig. Hon hatar säkert mig.

Tingeling sa...

Tack, gulliga Elin! Gärna det. Och jag tror Snokis har fel :-)