Jag har ju alltid vetat att jag måste se den (själva omslagsbilden har ropat på mig) men i kväll blev det äntligen av. Det är absolut en av de bästa filmer jag sett (just nu känns det som den bästa) och Julianne Moore är fullständigt självlysande som Cathy.
Filmen säger mig så mycket, den handlar om allt det som jag tycker är viktigast människor emellan. Respekt, alla människors lika värde, kärlek som går sina egna vägar och bryter mot de idiotiska konventioner som människor av någon anledning skapar för att plåga varandra.
Helt nyligen fick jag frågan om jag är en känslomänniska. Om jag är! Om. Jag levde mig in så starkt i det vemod som genomsyrade filmen och i slutet bara flödade tårarna. Ingen sentimentalitet, bara naken, smärtsam, ärlig skildring av det omöjliga i att existera som hel människa. Så skönt att bli påmind om... hur viktigt det är att göra det man innerst inne vet att man måste.
Far from Heaven. Vilken film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar