Jag blev dundersnuvig i går natt, så större delen av gårdagen gick åt till att göra så lite som möjligt. För i dag smäller det!
I dag inleds den socialdemokratiska extrakongressen, där Mona Sahlin ska avtackas och Håkan Juholt mest troligt väljas till ny partiordförande.
Jag är fortfarande inte frisk som en nötkärna men jag mår helt okej. Snart in till stan för lunch med Loulou, sedan börjar det klockan ett. Återkommer!
fredag 25 mars 2011
söndag 20 mars 2011
Åker buss...
...i vad som känns som en evighet men bara är drygt två timmar. Lite stel känsla i kroppen men det är väldigt skönt att bara sitta här och låta tankarna blåsa igenom huvudet.
Det finns en del intryck och funderingar att sortera. Jag vill, bör och måste komma fram till en bra plan.
Än så länge och ett litet tag till kan jag vila i min puppa men så småningom blir det dags att släppa ut fjärilen. Det ser jag fram emot.
torsdag 10 mars 2011
Häromdagen...
...mötte jag för övrigt Carin Jämtin på bussen. Hon satte sig bredvid mig och vi pratade om mina problem med sonens förskola och lite annat innan det efter några minuter var dags för mig att gå av.
Hon är en genuint genomtrevlig människa, vanlig i ordets bästa bemärkelse, ändå givetvis ovanlig i och med sin politiska begåvning.
Jag längtar verkligen efter att få gå på kongress nu, som åhörare den här gången. Hoppas på enighet, försoning och framtidstro. Ja, nystart helt enkelt. Den 25-27 mars är det dags.
Hon är en genuint genomtrevlig människa, vanlig i ordets bästa bemärkelse, ändå givetvis ovanlig i och med sin politiska begåvning.
Jag längtar verkligen efter att få gå på kongress nu, som åhörare den här gången. Hoppas på enighet, försoning och framtidstro. Ja, nystart helt enkelt. Den 25-27 mars är det dags.
Det kan bli Juholt och Jämtin...
...om kongressombuden så vill. Sitter framför tv:n nu och följer presskonferensen. Har alltid gillat Håkan Juholts kraftfulla och inspirerande sätt att tala och för Carin Jämtin känner jag enorm sympati.
Hoppas av hela mitt hjärta att det här kan bli riktigt bra!
Hoppas av hela mitt hjärta att det här kan bli riktigt bra!
onsdag 9 mars 2011
Snart nog är det business as usual
Det är mycket nu. Hösten och vintern har inte varit kul för den vars hjärta klappar för Socialdemokraterna. Nu pågår som bäst valberedningens slutarbete, senaste budet (i kväll) är att man sonderat terrängen med Leif Pagrotsky och Håkan Juholt.
På något sätt lär det ordna sig. Upprörda känslor lär lägga sig vartefter. Vardagen kommer åter och då är vi inte så heta och hårdbevakade längre. (Man får trots allt vara glad över all mediauppmärksamhet, den innebär ju att vi fortfarande är en politisk maktfaktor att räkna med.)
Det är då det verkliga jobbet börjar. Och det hänger definitivt på fler än en person. Det hänger på alla som vill se ett regeringsskifte senast 2014.
På något sätt lär det ordna sig. Upprörda känslor lär lägga sig vartefter. Vardagen kommer åter och då är vi inte så heta och hårdbevakade längre. (Man får trots allt vara glad över all mediauppmärksamhet, den innebär ju att vi fortfarande är en politisk maktfaktor att räkna med.)
Det är då det verkliga jobbet börjar. Och det hänger definitivt på fler än en person. Det hänger på alla som vill se ett regeringsskifte senast 2014.
lördag 5 februari 2011
måndag 17 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
torsdag 30 december 2010
Brytningstid
Jag har alltid älskat nyårsafton. Det är något med det symboliska i att ett nytt år ligger framför mig, ett år som jag kan fylla med någonting alldeles särskilt fint och bra.
Av någon anledning har jag alltid älskat känslan av att göra upp planer, sätta upp mål och sträva mot dem. Målen kan sedan komma att förändras under resans gång, ingenting är statiskt eller alldeles förutbestämt. Men att fundera över vad jag önskar uppnå och uppleva är alltid njutbart.
Förändringar brukar inte skrämma mig, men i någon mån ruska om mig. Detta nya år kommer att innebära förändringar som jag inte själv har valt.
Det handlar om jobbet. Jobbet är som alla vet en väldigt stor och viktig del av livet. I mitt fall är jobbet också förenat med ett av mina största intressen, politik. Nu måste jag välja, gå vidare eller, kanske, hålla mig kvar. Inte alldeles lätt.
Av någon anledning har jag alltid älskat känslan av att göra upp planer, sätta upp mål och sträva mot dem. Målen kan sedan komma att förändras under resans gång, ingenting är statiskt eller alldeles förutbestämt. Men att fundera över vad jag önskar uppnå och uppleva är alltid njutbart.
Förändringar brukar inte skrämma mig, men i någon mån ruska om mig. Detta nya år kommer att innebära förändringar som jag inte själv har valt.
Det handlar om jobbet. Jobbet är som alla vet en väldigt stor och viktig del av livet. I mitt fall är jobbet också förenat med ett av mina största intressen, politik. Nu måste jag välja, gå vidare eller, kanske, hålla mig kvar. Inte alldeles lätt.
onsdag 29 december 2010
Skriver med fingrarna i behåll
Jag har jobbat med mycket i mitt liv, använt både händer och huvud på olika sätt. Numera försörjer jag mig på att skriva, en ganska ofarlig syssla, men när jag började jobba direkt efter grundskolan var det med saker som var betydligt mer slitsamma för kroppen. På konditori, fabrik, lager, inom äldreomsorgen...
Det finns också arbetsplatser som är direkt farliga. Jag minns när jag läste en notis för en del år sedan, om hur många som förlorar ett finger när de är på jobbet i Sverige. Det var alldeles för många, som jag minns det kan det ha varit en person i veckan men jag har inte lyckats hitta någon statistik på det nu. Jag har hur som helst själv träffat en person som råkat ut för just det. Det borde aldrig någonsin få hända!
Det allra mest fruktansvärda är förstås när en människa mister livet på sin arbetsplats. Det har 40 människor gjort i år, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det måste vara en ytterst prioriterad uppgift att förebygga dessa olyckor och dödsfall.
Alla som har människor anställda har ett enormt ansvar för deras säkerhet. De flesta tar naturligtvis den frågan på största möjliga ansvar, dessvärre inte alla. En bloggande vän, Calle Fridén, har uppmärksammat en arbetsgivare som brustit i detta ansvar. Nu har det helt absurda hänt att företaget i fråga, Botrygg, hotat att stämma honom för förtal. Detta trots att han bara återgivit uppgifter som publicerats i andra medier.
Jag undrar vart vi är på väg om arbetsgivare lägger mer kraft på att rentvå sitt namn från berättigad kritik än på att skydda sina anställda. Se detta inlägg som ett stöd för Calle Fridéns blogg! Alla människor har rätt att känna sig trygga på jobbet och var och en som har ett arbetsgivaransvar får faktiskt finna sig i att kritiskt granskas.
Det finns också arbetsplatser som är direkt farliga. Jag minns när jag läste en notis för en del år sedan, om hur många som förlorar ett finger när de är på jobbet i Sverige. Det var alldeles för många, som jag minns det kan det ha varit en person i veckan men jag har inte lyckats hitta någon statistik på det nu. Jag har hur som helst själv träffat en person som råkat ut för just det. Det borde aldrig någonsin få hända!
Det allra mest fruktansvärda är förstås när en människa mister livet på sin arbetsplats. Det har 40 människor gjort i år, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det måste vara en ytterst prioriterad uppgift att förebygga dessa olyckor och dödsfall.
Alla som har människor anställda har ett enormt ansvar för deras säkerhet. De flesta tar naturligtvis den frågan på största möjliga ansvar, dessvärre inte alla. En bloggande vän, Calle Fridén, har uppmärksammat en arbetsgivare som brustit i detta ansvar. Nu har det helt absurda hänt att företaget i fråga, Botrygg, hotat att stämma honom för förtal. Detta trots att han bara återgivit uppgifter som publicerats i andra medier.
Jag undrar vart vi är på väg om arbetsgivare lägger mer kraft på att rentvå sitt namn från berättigad kritik än på att skydda sina anställda. Se detta inlägg som ett stöd för Calle Fridéns blogg! Alla människor har rätt att känna sig trygga på jobbet och var och en som har ett arbetsgivaransvar får faktiskt finna sig i att kritiskt granskas.
onsdag 22 december 2010
tisdag 7 december 2010
onsdag 1 december 2010
Lite jobbigt att läsa tidningar just nu...
...funderar på att göra som stackars Snokis och gå i idé ett bra tag. Man kan ju ta med sig de närmaste dit va?
måndag 29 november 2010
Ett glädjebesked!
Det värmer i hjärtat att läsa att förnuft och medkänsla inte går att motarbeta i all evighet. Ni läste om hennes fall här, på dotterns blogg som sånär ändrade valresultatet.
Nu önskar jag bara att fler sjukskrivna fick chansen till upprättelse och en anständig bedömning. Men för det krävs det annat än hård och omänsklig moderatpolitik.
Nu önskar jag bara att fler sjukskrivna fick chansen till upprättelse och en anständig bedömning. Men för det krävs det annat än hård och omänsklig moderatpolitik.
lördag 20 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
