Ännu en helg är över

En trevlig och intensiv helg går mot sitt slut. Utekväll i går tack vare snäll och pålitlig barnvakt. Det var jättekul, kolla själv hur snygga vi var! Och här är en av våra nya vänners blogg :-D

I dag ett besök på Det Tjusiga Varuhuset aka NK. Visserligen uppskattar jag glamour i min tillvaro men jag bryr mig inte särskilt mycket om status och jag har aldrig förstått varför man ska betala mer för något för att man handlar det på ett särdeles flott ställe. Och mina (inte så många förvisso) erfarenheter av att kolla in prylar på NK säger mig att det är dyrt där.

Men nu är det så här att jag gör inte saker onödigt tidigt. Jag är helt enkelt ingen tidspessimist. Sålunda hade jag kvar förra årets julgåva, ett presentkort på delikatesser och sista giltighetsdatum råkade vara i dag, sista november. Det var alltså försent att få maten levererad hem men i stället gick den att hämta ut på just NK.

Jag letade mig fram till köttdisken där utlämning skulle ske och blev hänvisad att vänta vid ett bord strax intill. Det roliga var att strax efter mig dök det upp en efter en med likadana kort som mitt i näven...

Det känns skönt och betryggande att Sverige inte är ett land fyllt av överstressade människor, utan att vi är många som ser tiden an och tar en sak i taget!

Jag valde ankbröst. Fryst var det så nu ska jag försöka hitta på något gott med det till julfirandet mä brorsan och hans sambo :-D

Efter NK blev det Stureby för glögg, peppisar, godis och majskrokar hos mysiga och POSITIVA vännen Christina mä familj. Supertrevligt!

Pater Anders på besök

Jag har haft en jättetrevlig kväll! Loulou och E-bet var här förut, det har spelats Fia och Memory, det har ätits kycklingwok, druckits rödtjut och diskuterats. Barnen älskade gästerna och jag också. Snart lämnar också Pater Anders, på bilden iförd en av mina bästa filtar.

Och det var helt rätt att lille Johan fick lämna Idol i kväll. Han är söt men sorry alla unga fans, det var det enda logiska.

Förresten...

...jag är så himla inne! Har värsta kollen. På TV4, hos Malou nyss, pratades det julstjärnor (såna man hänger upp, inte växten) och så klart var det en lila med, kanske rentav en av dem som visas nedan.

Munnen vet att den kommer att skratta snart igen

Alla klagar över att bli äldre. Ju högre ålder desto lägre status, verkar det som. Att vara väldigt ung kan i och för sig också innebära att man inte blir lyssnad på men att fylla jämnt efter 25 är för många förknippat med ångest. Då är man liksom på väg utför.

Men vänta lite nu. Glöm inte att det finns massor av fördelar med att ha levt ett tag. Livserfarenhet och självkännedom är inte helt fel.

När man som jag, just nu, är nere i en humörsvacka känns det himla tryggt att minnas, veta att det kommer att förändras ganska snart.

Den bubblande glädjen är inte försvunnen, den kommer snart att övermanna mig igen. Ja, jag ler rentav bara jag skriver dessa ord.

Adieu tristesse

Med en tiomånadersbäbis i huset blir livet aldrig förutsägbart.

Som tur var klarade sig det guldkantade fatet - den här gången.

Tillit till gudomliga ingripanden

Ibland kommer minnen och förnimmelser för mig. Jag kommer in i känslor och stämningar jag upplevt för mycket länge sedan, som barn eller tonåring.

Just nu känner jag mig som paralyserad, utled, handlingsförlamad. Det påminner mig, lite vagt, om en känsla jag hade någon gång i sexan. En stark längtan efter att något spännande ska hända och samtidigt upplevelsen av att inte kunna påverka något. Jag minns till exempel att jag var kär i en kille som hette Micke. I mina dagdrömmar ringde han plötsligt mig, var intresserad. Men det hände ju aldrig och på den tiden insåg jag inte riktigt att jag kunde ta egna initiativ.

Numera vet jag bara alltför väl att allt, precis allt, hänger på mig. Det är jag som måste styra upp allting så att det händer saker i mitt liv.

Kanske är det därför det känns så svårt när energin, lusten och glädjen tryter? För att jag inte har någon tillit till att någon annan kommer att rycka in och förgylla mitt liv så att jag blir den glada själ jag har en inre bild av att jag är.

Extremt trött och uttråkad

Jag hade stora planer i dag. Skulle åka sta och köpa blöjor, hitta nåt ställe där de är riktigt cheap. Men här sitter jag ännu och snart går solen ner.

Allt jag har gjort är att pula en massa mä fäjsbok, göra sjuttielva inlägg på bloggar och uppdatera min mäjl trots föga hopp om spännande post.

Men jag älskar livet, tro inget annat.

Plikttrogen

...ja, här fortsätter mitt glamorösa leverne. Har redan ringt två nödvändiga samtal och försöker komma på vad det nu igen var mer som jag skulle komma ihåg att få gjort på kontorstid.

Är det sant?

Ska detta verkligen bli en av de få kvällar då jag lägger mig i sängen före 23.00? Åh, så skönt!

Till min favoritpessimist

Kom till Stockholm! I en affär vägg i vägg mä såssarnas högkvarter på Sveavägen 68 finns tockna här tjusiga lila julstjärnor - eller vare adventsstjärnor du ville kalla dom?


Flera sorter att välja på! Kom och köp (inte konserverad gröt men ändå)!


...och så här rörig blev bilden jag försökte ta utifrån, genom skyltfönstret.

Små och stora prestationer

Det finns hela tiden saker som ska klaras av. Blöjor ska bytas, välling ska värmas, kläder ska på och av, bad ska genomföras, telefonsamtal ska ringas, mejl ska skrivas, promenader ska tas, ärenden ska utföras, framtiden ska planeras och så vidare.

Presterar så gott jag kan men längtar efter kravlös avkoppling.

Sådärja!

Äntligen sover bäbistussen middag. Nu ska jag sätta mig och skriva Stor Litteratur.

Livet består av väntan på andras omdömen

Men i dag vet jag i alla fall lite mer, om en mindre viktig sak. Nu återstår väntan på besked om det VERKLIGT viktiga. Undrar om jag får höra något före jul?

Sjukt trött

Och nu ska jag lägga mig.

Falling snow

Darling betraktar det vita skyfallet.