Förlåt mig!

Jag har syndat och böjer mitt huvud för att dölja skammens rodnad på mina kinder...

Kan ni förlåta? Jag bloggade inte en rad i går. I stället var jag ute och levde livet irl. Dålig stil, mycket dålig stil.

Kan ni förlåta?

Minnen från Monza

Cool racertjej.

Julian körde med kusin Jane.

Lisa framför startmarkeringarna.

Ja, den heter Enzo Ferrarigatan men jag tror inte att man kan bo där.

Usain Bolt!

Ja, det namnet har jag lärt mig nu. Vilken kille! Jag är inte precis någon sportnörd men i dag blev jag faktiskt tårögd framför tv:n. Turligt nog har jag lyckats pricka in båda hans världsrekord, trots att jag inte kollat så mycket på OS. Det var verkligen väl värt att se honom jazza loss efteråt. Så cool :-D

Vart tog politiken vägen?

Hmmm... Kom just att tänka på titeln på min blogg, Tingeling I POLITIKEN. Inser att jag inte skriver så särskilt mycket alls om politik nuförtiden, trots att jag tänker både det ena och det andra väldans genomtänkta och kloka både nu och då.

Skulle ju så klart kunna komma med en klargörande analys om vad som borde göras allragenast i Georgien nu, av FN och alla de kloka som sitter där men... I stället skriver jag om folk i t-banan som petar tänderna med trådar från sina brallor. Ja, som det kan bli! Ska jag skylla på föräldraledigheten eller ska det bli bot och bättring? Den som följer min blogg får se...

Trist

Det hade verkligen varit kul om Stefan Holm hade tagit medalj. Men. Det blir inte alltid som man hoppas.

Bildligt talat

Nu börjar det se lite småtrist ut här igen, bara massa text och inga bilder. I och för sig behöver ni ju inte skrålla så långt ner för att se den förtjusande bilden på Tant Gredelin och Herr Hellman.

Och inte kunde jag ta en bild på Tandpetaren, det hade ju varit gräsligt hänsynslöst av mig.

Madonna då? Nej, jag har aldrig fått förmånen att fotografera damen och min respekt för upphovsrätten är alltför stor för att jag ska knycka någon annans bild och publicera här. Men visst hade det inlägget blivit betydligt piffigare med en bild på denna otroliga ikon. Bildrika bloggar blir bättre!

Men snart så. Snart hittar jag på nåt. Vänta ni bara!

Late August melancholy

Sitter och känner mig lite vemodig, utan att riktigt ha klart för mig varför. Kanske har det att göra med att jag saknar ett mera förutsägbart liv. Kanske längtar jag efter den dag jag har fullbordat det jag måste skriva. Eller så är det den där sorgliga insikten om att sommaren, ännu en gång, ännu ett år i mitt liv, håller på att dö ifrån mig.

Den kan ju aldrig bli lång nog. Aldrig alltför solig eller tillräckligt innehållsrik. Det kan aldrig bli för många sjödopp men alltför ofta, som i år tyvärr, för få.

Det finns dom som älskar hösten mer men jag är inte en av dom. Jag är en vår- och sommartjej och nu går min tid mot sitt slut igen. Nu ska det bli mörkare och kallare. Javisst kan jag tända ljus och ja, även jag kan tycka att det är mysigt att sitta inne och lyssna till regnet som smattrar mot rutan. Men. Inget är som sommaren och det gör ont inombords nu när hon lämnar mig igen.

Längtar redan till nästa...

Offentlig tandpetare

I dag åkte vi tunnelbana genom stan. Vi skulle hälsa på min syster. När vi satt där, jag själv försjunken i ett klurigt 16-siffrorssudoku, blev jag varse en man med ett något udda beteende på andra sidan gången.

Det första jag noterade var att han verkade lite omedveten den osynliga privata sfär som de flesta människor föredrar att omge sig med. Hans fötter nästan omringade den för honom helt okände killen mitt emot. Men det skulle bli värre.

En oskriven lag i tunnelbanan är som bekant att man inte tittar på varann, i alla fall inte längre än absolut nödvändigt. Om man inte börjar prata förstås, som folk gör med mig nästan varje gång jag har ett eller annat sött barn med mig. Men annars gäller att lämna varann i fred. Den här gången kom jag emellertid på mig själv flera gånger med att sitta och glo lite för länge på den här killen.

"Vad gör han?", tänkte jag. "Sitter människan och petar tänderna - här?"

Och det var just vad han gjorde. Men inte nog med det, han satt dessutom och rev av trådar från nederkanten av sina jeans för att använda som tandtråd. Äckligt lät det också, det regelbundna och noggranna petandet.

Ja, jag vet. Han kanske är psykiskt sjuk, jag bör visa tolerans. Och det gör jag ju också, jag gjorde verkligen mitt bästa för att inte se ut som om jag hade käkat för mycket glosoppa. Men jag kunde inte hjälpa att jag tyckte det var rätt äckligt. Det kanske är min brittiska uppfostran, vad vet jag.

Grattis Madonna - 50 år i dag!

Som ni har väääntat!

Här kommer den äntligen, bildernas bild. Kom nu inte och säg att den är suddig, att ni inte ser vilka det är! Och ja, innan någon påpekar det, jag är en fjåååårtis... *L*

Duuuttiiiii!

Har simmat 1500 meter i dag!

Utmattad men nojd!

I dag har vi varit inne i Milano och det var haftigt men ocksa jobbigt. Alla som nagonsin varit bortresta med flera barn varav en ar en smatrotsig fyraaring med hemlangtan forstar nog ungefar vad jag menar. Holl pa att fa spatt inne i den otroligt vackra domen men storsonen var ett enormt stod och sa smaningom blev allt bra igen.

Har nu hunnit ata pa varldens enda McDonalds utan gulrod skylt, den var utford i guld och svart i stallet, med hansyn till den tres chica omgivningen. Svajndyrt! Men det fattade jag inte forran efterat, det var for varmt for att jag skulle rakna pa vad europriset innebar i reda, svenska pengar. Naval, jag ska VERKLIGEN inte klaga, vi har blivit bjudna pa hur mycket underbar mat som helst i detta min harliga kusins hus :o)

Milano ar en enormt vacker stad... Inte for att tunnelbanan var det men jag har anda en marklig fortjusning i att testa detta fortskaffningsmedel i olika storstader. Det ger en inblick i hur livet fungerar for vanliga manniskor, i deras vardag. Jag kan kallt konstatera en sak: Jag skulle inte vilja leva som ensamstaende foralder har. Och da ar bristen pa hissar i t-banan bara en detalj, liksom att det saknas skotbord bland toaletterna i shoppingcentren.

I morgon reser vi hem igen. Otroligt vad mycket man kan hinna uppleva pa en sa pass kort resa utomlands! Fantastiskt. Jag kommer allrahelst att sakna det brittiska gemytet dock, som jag upplever har hos min kusin och hennes familj. Onskar att jag kunde beskriva vad jag menar men jag antar att det maste upplevas for att kunna tydliggoras. Och det ar troligen lattare att forsta for den som sjalv har minst en brittisk foralder.

Milaaaano!

Ja, nu ar vi har och jag kan skriva ett sant dar coolt inlagg utan punkter over det svenska alfabetets tre sista bokstaver... Har inte sa mycket att beratta an, mer an att vi akte med samma flygplan som Sveriges finansminister. Fast han satt langst fram, vi satt i mitten. Alperna var skitsnygga uppifran, det tyckte dottern ocksa :o)

Nu ar vi inkvarterade och blir duktigt bortskamda. Vi pratar engelska sa gott vi kan, italienskan daremot ar ratt skral, to say the least, hehe...

Jag tog med alldeles for fa fardigblandade babysemptetror, ska utforska affarerna har och se om det finns en lokal (eller multinationell) variant.

Resfeber

Ja, jag vet att jag inte uppdaterar tillräckligt ofta för att vara riktigt blogghot. Men nu har jag i alla fall reeeesfeber! Återkommer i frågan. Hångla på ni, så länge.

En av årets lyckligaste dagar... Prideparaden!

Farbrorn och jag kring Sergels torg, härligt långt kvar att gå... :o)



Julians första parad.



Vi hamnade framför den vackra regnbågsflaggan ett tag.

I parken var det regnigt men vad tusan, the Pride must go on! Just smile!