Har nyss kommit hem efter en veckas superskön semester på Västkusten med alla mina tre älsklingar samt fina farsan med toppenfrugan. Underbart har det varit. Nu är jag hemma, ensam med minsteplutten och första känslan var å så skönt. Men sen. Tomhetskänslor. Känner mig ensam, trött och lite vilsen i tillvaron.
Det blir säkert bättre snart, är förmodligen tröttare än jag inser. Men ändå. Lite låg så där, här och nu.
Du ska se att det känns bättre snart. Så där är det ju alltid när man kommer hem, tycker jag - lite av "jaha, och nu då?". Men det brukar gå över och så kan man njuta igen.
SvaraRaderaTänk på mig som jobbar och därför verkar ha tid att kommentera, vilket ju inte hör till vanligheterna annars... :)
Åh, tack vännen! Du inte bara spräckte nollan, det var som sagt synnerligen trevligt att få en kommentar från dig också. Ett sällsynt men finfint nöje :-)
SvaraRaderaDet är nog trötthet, vännen. Eller så har du drabbats av toksocialsjukan, den där som jag har.
SvaraRaderaAlltså Grötmorsan måste ha haft väldigt lite att göra på jobbet den här veckan eftersom hon plötsligt börjar kommentera flera bloggar...
SvaraRaderaTröttmössa is my middle name, Dingeling. Fast i går kväll la jag mig i hygglig tid så jag är lite piggare nu :-D Och toksocial? Ja, både tokig och social as a matter of fact.
SvaraRaderaRea - du måste alltså hitta en förklaring till att Grötis äntligen kommenterar här? Buhuuuu... Jag som trodde hon tyckte om mig och mitt geniala skrivande, helt enkelt!
Jag måste hitta en förklaring till att hon plöstligt kommenterar bloggar överhuvudtaget.
SvaraRaderaPuss på dig!
Puss puss puss pussipuss, darling! :-D
SvaraRadera